→ “Brytpunkter i den militära debatten på KKrVA 2025”

AI-genererad sammanfattning

Säkerhetsläget i Norden och Baltikum

Vid konferensen diskuterades säkerhetsläget i Norden och Baltikum, särskilt i ljuset av Rysslands krig mot Ukraina och möjliga konsekvenser för regionalt försvar och stöd till Baltikum.

Försvar av Baltikum

Diskussionen inleddes med en analys av vad som krävs för att försvara Baltikum mot ett möjligt ryskt angrepp. Om kriget i Ukraina skulle avslutas och Ryssland därmed omgruppera styrkor till Östersjöområdet, skulle det kunna handla om 10–12 divisioner – ändå bara en tredjedel av vad Ryssland har haft i Ukraina.

Tidsperspektivet som kritisk faktor

Ett centralt problem som lyftes är tidsaspekten. Enligt bedömningar från nationella försvarsberedningar skulle det ta minst en månad innan större markstyrkor från länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland eller USA kunde nå Norden/Baltikum. Flyg och sjöstridskrafter kan troligen komma snabbare, men gapet i tid är ändå kritiskt vid ett angrepp från Ryssland.

Därför diskuterades behovet av ett slags "stop gap solution" – och här utpekades geografiskt näraliggande länder som nyckelaktörer tack vare deras geografiska närhet. Dessa länder måste kunna mobilisera brigader snabbt och vara först på plats för att stärka försvaret av Baltikum, i väntan på ytterligare förstärkningar längre bortifrån.

Luftstridskrafter och geografiska fördelar

Diskussionen fortsatte med förmågan att stödja Baltikum med luftstridskrafter. Det framfördes att flygplan från geografiskt näraliggande länder omedelbart kan börja stödja markstyrkor i Baltikum, och genom närheten kan mängden flyguppdrag ("sorties") bli betydligt fler än för exempelvis brittiska flygplan som skulle starta från Storbritannien.

Geografiska och operativa överväganden

En central fråga som ställdes var i vilken utsträckning vissa länder bör ta ett större ansvar istället för att förlita sig på Polen och Tyskland, som geografiskt sett ligger närmare Baltikum. Ett större markanfall med tiotusentals man och fordon genom Suwalki-korridoren är mycket svårt om motståndaren förbereder försvar med drönare, artilleri och minor. NATO skulle behöva neutralisera Kaliningrad och delar av Belarus först, vilket riskerar att bli tidsödande och i värsta fall för sent.

Frågor och diskussion

Deep strike-förmåga

En fråga gällde Europas ökade satsning på "deep strike"-förmåga, det vill säga förmåga att slå djupt in på fiendens territorium. Svaret var att markstyrkor är avgörande för att försvara Baltikum, men deep strike-förmågan behövs för att fördröja och försvåra ett ryskt anfall – bland annat genom att slå mot logistik och militära mål inne i Ryssland. Regionala flygvapen bör utveckla denna förmåga, särskilt för att kunna stödja markförband vid konfliktens inledning.

Arktiska överväganden

En fråga gällde transatlantisk politik rörande arktiska territorier. Det påpekades att upprustningen i arktiska områden har fått olika befolkningsgrupper att närma sig varandra och omvärlden. Samtidigt betonades vikten av att berörda länder själva investerar i infrastruktur där, snarare än att överlåta till utländska aktörer.

Sjöblockad och sanktioner

Frågan om sanktioner mot Ryssland väcktes, och en deltagare undrade varför EU inte överväger en total sjöblockad av Ryssland i Östersjön i samband med ett eventuellt angrepp mot Baltikum. Svaret var att detta skulle vara ett av de första stegen enligt befintliga regionala försvarsplaner och att Kaliningrad sannolikt skulle bli mål för massiva attacker de första 24 timmarna.

Utmaningen är den politiska viljan att agera snabbt nog och att se hotet komma i tid ("speed of recognition"). Erfarenheterna från Ukrainakriget visar att även med mycket tydliga signaler är det svårt att ta snabba beslut.

Konsekvenser för hybridkrig

Diskussionen gick vidare med hur västvärlden kan tvinga Ryssland att betala för hybridkrig och dess konsekvenser. Här ansågs det viktigaste vara att verkligen upprätthålla och genomdriva sanktioner, till exempel genom att stoppa skuggflottan som fraktar rysk olja. De ryska eliterna måste känna att agerandet har verkliga konsekvenser, och sanktionerna måste omfattande genomföras, inklusive åtgärder mot omvägar via länder som Georgien, Kazakstan och Indien.

Avslutande reflektioner

Avslutningsvis lämnades flera slutkommentarer:

• Vikten av att agera tidigt och gemensamt i regionen betonades, samt att luft- och cyberförmåga måste användas innan en angripare sätter soldater över gränsen.

• En deltagare betonade behovet av förtroende och tålamod med demokratiska processer; trots politisk oro finns motståndsanda och tecken på att den demokratiska balansen håller, särskilt efter en rad valresultat som inte gynnat extremhögern.

• Slutorden handlade om att det är viktigt att förstå tidsperspektivet – att det kan vara bråttom – och att regionens länder snabbt måste vara beredda, eftersom Baltikum är den mest utsatta punkten på NATO:s östflank och liten felmarginal finns.

Sammanfattning av huvudpunkter

• Stora förstärkningar av nationella försvar behövs för att kunna stödja Baltikum; minst två divisioner per land.

• Geografiskt nära länder måste kunna mobilisera och agera snabbt.

• Mark- och luftstridskrafter måste samordnas och förmågan att genomföra djupa angrepp utvecklas.

• Politiska beslut om förstärkningar och sanktioner måste tas snabbt – "speed of recognition".

• Sanktioner mot Ryssland måste verkligen upprätthållas och kompletteras med praktiska åtgärder.

• Sjöblockad av Ryssland i Östersjön skulle sannolikt vara ett tidigt steg i en eventuell konflikt.

• Slutligen krävs transatlantisk sammanhållning och att regionens demokratiska länder agerar samlat.